Mats Erlandssons "Funderingar"
FUNDERINGAR KRING MODELLFLYGHOBBYNS ORGANISERADE UTVECKLING från tidigt 70 - tal till 2018
När jag satte mig ner vid tangentbordet för att skriva artikeln om Ripalägret i förra numret av Modellflygnytt, blev jag smått nostalgisk, jag såg tillbaka på mer än 50 års upplevelser som modellflygare, jag minns tydligt de första Ripa-lägren, då som 18 åring i början av 70 talet. En tillbakablick i backspegeln visar tydligt modellflyghobbyns utveckling, från då till nu, hur hobbyn, dess utövande, och medlemsanslutningen till landets klubbar har förändrats över dessa år.
Allt fler säger sig få allt mindre tid för att hinna med och utöva modellflyghobbyn, fri - tid är en bristvara, något som också påverkar möjligheten att få ledig tid över för att hjälpa sina barn till en meningsfull fritidssysselsättning, och kanske också för att få en timme eller två, över till föreningslivets ideella arbete.
Lyssna på Sten & Stanleys låt: ”Jag har inte tid”
Tänkvärd text, livet är kort, med god planering går det att hinna med mer än man tror, den glädje och gemenskap som modellflyghobbyn ger är ovärderlig, och guld värd.
De lärde tvistar om det är bristen på tid, intresse, eller engagemang som påverkar dagens föreningsliv i Sverige, vissa sporter och föreningar drabbas hårdare än andra, det är med modellflygklubben, som med en liten lanthandel, det kostar pengar att hålla den i gång, syns man inte så finns man inte, och utan tillräckligt underlag läggs verksamheten ner. Det måste finnas mervärden som lockar, dessa är inte gratis, såväl lanthandeln som föreningar får ofta övergripande bidrag för att hålla verksamheten i gång. Landsbygdens fotbollsföreningar brukar hävda sig bäst, men de är också flest, svensk ungdomsfotboll erhöll drygt 185 miljoner kr i lokstödsbidrag under 2017, under samma period erhöll 16 svenska modellflygklubbar 31 500 kr. Modellflyg är ingen lagsport, vi har inte heller någon betald domare som visslar i pipan när det är dags för samlad ”take off”. Svenska modellflygklubbar har inte heller några ungdomsdomare som får betalt för att döma dagens flygning. Dagens bidragssystem är byggt för lagsporter som tränar och tävlar på gemensam tid, och i alla väder, modellflyg utövas spontant och individuellt när väder och vind så tillåter. Modellflygklubbarna måste skapa förändring, men är det någon som har tid att driva frågan?
Var det då bättre förr, eller är vissa saker bara lite sämre nu?
Ripalägret i början av 70 talet var som ordet ”läger” beskrivs i Wikipedia, en tillfällig boplats för ett spartanskt läger, dåtidens läger gav dock oförglömliga minnen, vilka skapar tankar över modellflyghobbyns utveckling, från då till nu, majoriteten av gästerna bodde i tält, att bo i husvagn var inte alla förunnat, dåtidens faciliteter för de boende, var inte heller mycket att skryta om, ett enda, primitivt utedass, och en Ricke pump som försåg lägerdeltagarna med vatten, alla var nöjda och glada och det flögs från tidig morgon till sen kväll. Mycket har förändrats under de 48 år som passerat revy sedan de första lägren, flertalet av alla gäster bor numera i hus - vagn/bil, det finns 3 + 1 wc, 2 duschar, diskplats, och 230 volt på fältet, så långt var inget bättre förr.
I början av 70 talet var Ready to Fly modeller inte så vanliga, de flesta modellflygarna satt hemma, eller i klubblokaler och byggde sina modeller från byggsats eller ritning, känslan av att flyga en modell man själv byggt var så mycket större än att köpa en begagnad modell, eller dåtidens ARF. Det fanns inte flygsimulator eller DK-utrustning att tillgå, som nybörjare valde man lättbyggda modeller, som var förhållandevis enkla att flyga, oftast fick man hjälp av en erfaren klubbkompis att trimma in modellen, man var stolt som en ”tupp” när man därefter behärskade att starta och landa modellen själv, man var helt enkelt fast i hobbyn, en bättre fritidssyssla finns inte. Marknadskrafterna världen över, har styrt utvecklingen till försäljning av billiga, oftast kompletta paket med ”leksakssändare” oftast svårflugna och för den okunnige, svåra att laga, tyvärr kommer inte dagens tilltänkta utövare till landets klubbar förrän det är för sent.
Som klubb har Ripa Mfk sedan 2007 ställt behovet av föryngring i organiserad form högt, att locka intresserade familjer med barn i rätt ålder till modellflygfältet står överst på klubbens verksamhetsplan, när klubben visar upp sin verksamhet på olika event får vi många gånger ”kvitto” på att det finns intresserade ungdomar, i flera fall är de också ägare till en ”flygfarkost” med radio, men tyvärr, ofta undanstoppat efter funktionshaveri, intresset för modellflyghobbyn förlorades snabbt, ofta beroende på att den ”dyrköpta” modellen inte flög som förväntat, pengar för inköp av modell var oftast inget problem. Gemensamt för nästan alla misslyckande är, att man tror sig kunna flyga direkt, många köper en modell där det står ”Ready to fly” på kartongen, ju häftigare dess bättre, ladda och flyg, hur svårt kan det va!
En svår ”nöt” att knäcka, men i Ripa MFKs omvärld, inbillar vi oss att den organiserade modellflyghobbyn skulle kunna vinna många nya medlemmar, om klubbarna fick chansen att visa upp vad hobbyn och klubbarna har att erbjuda, med rekommendationer över vad som finnas att köpa för en vettig peng, och att den lokala klubben hinner ge sin syn på nybörjar utrustning, och detta innan ”lille Kalle” och hans pappa hunnit trycka på köpknappen från någon webbutik. Under 70 - 80 talet fanns det många hobbyaffärer med skyltfönster, och försäljning över disk i Skåne, hobbyhandlarna kände till klubbarna och vice versa. Med den konkurrens som råder för dagens svenska hobbyhandlare, borde ett win-win avtal upprättas mellan hobbyhandlarna och ansvarstänkande klubbar, hobbyhandlaren bör ställa frågan om den nya ”modellflygaren” varit i kontakt med någon klubb för att få hjälp före köp, om inte, bör hobbyhandlaren ha kunskap om vilka klubbar som kan bistå med hjälp, och därmed säkerställa att den nya kunden/blivande modellflygaren kan få rätt hjälp från början, och förhoppningsvis, till en ”livslång” hobby. Vilket främjar utveckling för såväl hobbyhandlaren som de lokala klubbarna.
I dagsläget finns det 3 hobbyaffärer med försäljning av modellflygprodukter över disk i Skåne, vad gäller tillgänglighet till hobbyaffärer, var det tveklöst bättre förr, minst en i varje stad.
I den ”gamla världen” gick Modellflygnytt att köpa i välsorterade tidningsaffärer, ett bra sätt för modellflyghobbyn att synas och visa upp sig, men det blev för dyrt, tyckte stämman, försäljningen drogs in, vad den verkliga bepansringen blev, är det nog ingen som vet. I dag finns det de som hävdar att tryckta tidningar inte kommer att överleva, allt finns ju på nätet, men om inte våra ögon vet vad de letar efter är det inte så lätt att skapa synlighet, det måste finnas någon anledning till att både Biltema och Clas Olsson fortfarande trycker sina kataloger. Att bilderna blir allt större och texterna allt mindre i Modellflygnytt kan vara ett förtecken på en kommande generationsväxling, det finns modellflygare som redan nu vill ersätta MFN med en webbpublicerad tidning, att läsa på dator och padda, utvecklingen går kanske på det hållet, men, vi är inte där än på många år. Nästa fråga blir då, kommer fler modellflygare att få tid över för att skriva artiklar som publiceras på nätet, kommer fler unga modellflygare att få tid över i framtiden för ideellt arbete i en modellflygklubb.
Det är inte heller så lätt att engagera föreningsledare i dagens modellflygklubbar, byråkrati och regelverk ”suger” energi. Att hantera dagens Idrott Online i en modellflygklubb är inte det enklaste, och med nya flygregler från TS och LFV blir det inte lättare att utöva modellflyg på samma sätt som vi gjort de senaste 50 åren, dessutom måste man tänka på att flyga med sunt förnuft och tillämpa modellflygförbundens regelverk, detta för att säkerställa att man har en gällande försäkring, många försäkringsbolag benämner våra flygande modeller som luftfarkoster, vilka inte längre omfattas av villkoren i våra hemförsäkringar.
En övergripande föryngring och tillväxt är ett måste, för den organiserade modellflyghobbyns fortlevnad, klubbar måste kunna visa mervärden som motsvarar medlemsavgiften, det finns förvisso modellflygare (oftast de som har sämst med tid) som endast säger sig behöva ett klippt gräsfält att flyga på, men då är frågan om det finns ”Någon” som kan säkerställa att det finns en klubb med fungerande styrelse, god ekonomi, klubbstuga med pentry, el, wc, och ”Någon” som kan underhålla klubbens faciliteter och fält, inte minst vad gäller gräsklippning, vilken absolut måste skötas med självgående Robotgräsklippare i framtiden, för ingen har väl längre tid att klippa gräset på modellflygfälten.
Det finns en del som var bättre förr, MEN……. ofta är det bara vilja, engagemang, gemenskap, massor av energi, och inte minst, planering av egen tid, som är sämre nu!
Mats Erlandsson
Ripa Modellflygklubb